ber om ursäkt för igår, jag vet jag skulle skriva ett inlägg om politik, men blev ändrade planer. stannade nämnligen hos min farmor i natt, för en mys kväll, min farbror dök även upp imorse och käkade frukost, och han vart rätt optimistisk angående min dator, min lovely one, hoppas jag får hem den i veckan, då lovar jag att det kommer bli fler bilder och videos på bloggen !

är alla människor lika värda eller är de rika mer värda och lite bättre än oss andra?
jag anser mig tillhöra medelklassen, men egentligen vem har tagit sig rätten att bestämma att det ska finnas rika och fattiga?
varför ska vi dela in varandra i fack hela tiden, varför slösa tid på att nedvärdera andra.
alla människor, vilken bakgrund de än har, vad de än har gjort för hemskt eller bra så är vi alla värda lika mycket, det är något som alla måste förstå.
jag personlingen tycker att alla ska få en andra chans, så länge de visar vilja på att göra bättre ifrån sig.

ska erkänna en sak att alltid när jag sitter på bussen, så länge jag inte har musik i öronen så lyssnar jag alltid på de olika samtalen runtomkring. tycker det är rätt hemskt när man hör att äldre är rädda för att gå ut, går inte själv på kvällen, håller hårt i sin handväska osv.
jag vill att vi ska ha ett samhälle där människor inte ska behöva vara rädda, jag har aldrig varit rädd för att gå ut i helsingborg, jag lever efter att slå först och fråga sen, låter hemskt kanske men det är min trygghet.
vi borde ha hårdare lagar, fler poliser ute, alla människor ska ha rätt till att känna sig trygg.

en stor fråga för mig är varför så många ungdomar går arbetslösa, något som vi alla borde engagera oss i, det påverkar oss alla.
arbetsförmedlingen säger till än att man borde plugga vidare, ja okej klart man kan göra det, men jag fyller 21 i sommar, och jag kan säga att jag inte är intresserad av att plugga några år till och bo hemma under den tiden, och jag vill heller inte ta csn lån och ha skuld resten av livet.
arbetsgivare söker erfarenhet hela tiden , men om man gick ut skolan precis hur ska man kunna ha erfarenhet två tre år inom yrket om ingen ger en chansen?
sen ifrågasätter de varför man gått hemma så länge, vad man gjort under den tiden.
jag har själv valt att jag inte ska ha bidrag under tiden jag går hemma, ser ingen anledning till det, det känns som om det sporrar mig till att göra allt för att få ett jobb, om man bara har en hundringen att leva på varje vecka.
så varför hjälps vi inte åt och hittar en lösning, vad sägs som att arbetsgivarna säger vad de vill ha av oss, och vi möts på halva vägen, så alla blir nöjda.