replay..
Saknar två personer i mitt liv, två personer som inte ens hör ihop, inte lika på något sätt heller.
Nu när våren kommer fram är det ännu värre, man tänker på allt som varit, fast man borde tänka framåt.
Men frågan är kan det bli som förr? Innan allt blev så komplicerat.
Jag tänker fram och tillbaka hela tiden, ska jag skippa min stolthet, erkänna mitt misstag, eller ska jag fortsätta gå med mitt huvud högt när jag egentligen bara vill sjunka genom jorden för mina misstag.
Alla har vi fel men vem är kvinna nog att erkänna dem? Alla säger att de förändras men ord bevisar ingenting.
Känns som om alla bråk handlar alltid om samma saker, samma människor.. my life is stuck on replay, vill bara att det ska gå vidare nu, men vill ha er med mig.
Nu när våren kommer fram är det ännu värre, man tänker på allt som varit, fast man borde tänka framåt.
Men frågan är kan det bli som förr? Innan allt blev så komplicerat.
Jag tänker fram och tillbaka hela tiden, ska jag skippa min stolthet, erkänna mitt misstag, eller ska jag fortsätta gå med mitt huvud högt när jag egentligen bara vill sjunka genom jorden för mina misstag.
Alla har vi fel men vem är kvinna nog att erkänna dem? Alla säger att de förändras men ord bevisar ingenting.
Har alltid varit en person som inte visar mina känslor, låtsas som ingenting, så ingen kommer nära in på, men sen finns det de människor som kommer nära in på och sen aldrig försvinner no matter what.
Man kanske mår bättre utan vänner så tycker vissa, men inte jag, mina bästa stunder är ju med andra människor inte när jag har varit ensam.
Jag hade kunnat göra allt just nu för att vrida tillbaka klockan, ändra mina ord och mina handlingar, nu i efterhand när man tittar tillbaka så kan jag inte ens hålla med mig själv. Önskar att man kunde vakna upp och inse att allt vart en dröm, som en varning så man inte gör om det.
Men man är inte mer än en människa, och fela är mänskligt, förlåta borde med vara mänskligt, även om man kanske inte förtjänar det.
Man kanske mår bättre utan vänner så tycker vissa, men inte jag, mina bästa stunder är ju med andra människor inte när jag har varit ensam.
Jag hade kunnat göra allt just nu för att vrida tillbaka klockan, ändra mina ord och mina handlingar, nu i efterhand när man tittar tillbaka så kan jag inte ens hålla med mig själv. Önskar att man kunde vakna upp och inse att allt vart en dröm, som en varning så man inte gör om det.
Men man är inte mer än en människa, och fela är mänskligt, förlåta borde med vara mänskligt, även om man kanske inte förtjänar det.
Känns som om alla bråk handlar alltid om samma saker, samma människor.. my life is stuck on replay, vill bara att det ska gå vidare nu, men vill ha er med mig.
Kommer säkerligen ångra detta inlägget sen, men det känns skönt nu att få lätta på hjärtat.
Kommentarer
Postat av: Madde
Jo tack det är fint med mig. Kram
Postat av: Yasmine
Vad har du nu gjort för misstag? Vad det än är så tar du dig igenom det! Du är den starkaste människan jag känner men även du gör dina misstag! Erkän dem och hantera dem, du klarar det! Ring mig i morgon! (5Mars 2010) :P Haha, pusss
Trackback
